I lördags var vi på Orust och gjorde vår årsdebut i lydnad, eller vad man nu skall kalla det. Resultatet blev det klart sämsta hittills, ett tredjepris på 223p. Endast ett poäng i från ett andrapris i och för sig men det var verkligen 223 usla poäng. Det blåste halv storm vilket inte gynnade någon av oss. För första gången funderade jag faktiskt på att bryta innan tävlingsstart då jag var tämligen övertygad om att jag skulle få gå fria följet själv. Men jag ville ändå se hur han låg på platsen då han har strulat en del på platsen i samband med skott. Enda sättet att få till ett tävlingsmässigt platsläggande verkar visst vara att tävla så då får man väl göra det då :-). Sittandet i grupp och platsen gick i alla fall fin-fint.

Fria följet blev som jag misstänkte en smärre katastrof. Nog för att han inte brukar bjuda till i detta moment då det är tävling. Men han brukar inte vara sämre än att han kan skrapa ihop till 7,5p. Jag trodde faktiskt att domaren nollade oss men betyget slutade på 6p och det tycker jag var ganska snällt. I övrigt var det tämligen hårda bud och det var ingen som fick några gratispoäng någon stans. Franks bästa insats för dagen var rutan. Han gjorde ett jättefint konskick. När han lämnade konan på min komendering så visste han inte var rutan var men sprang på rakt och fint, när han sedan fick syn på den så blev han lite glad och tog i lite till. Dirrigeringsapporteringen nollade han då han föll tillbaka i sin gamla ovana att ta mittenapporten. Vittringsapporteringen strulade han till då han tog rätt pinne, släppte för att nosa på en annan för att sedan ta rätt pinne och komma in. Det bidde en femma på den manövern. Han rörde i alla fall inte några andra pinnar så det får jag ändå vara nöjd med.

Metallapporten lyckades jag kasta så himla skevt så att jag var tvungen att klämma i med ett dubbelkommando på inhoppet men i övrigt hade han bra fart både ut och in. Fjärrdirrigeringen gjorde han även den riktigt fint. Jag var i det stora hela ganska cool, vågade släppa loss ganska väl även om det finns en del spänningar kvar innan jag är helt hemma. Den gode Arne är en god och glad tävlingsledare men precis den typ av människa som triggar Franks mindre positiva sidor. Fick vara på honom x antal gånger för att han inte skulle springa fram och kolla läget. Det blåste ju dessutom halv storm vilket knappast hjälpte den taskiga koncentrationen på traven.

Känner mig ibland som Marcus när man sätter på honom skor, han fryser fast i golvet och klarar inte av att flytta fötterna. Får samma känsla på tävlingsplan med Frank i förflyttningarna mellan momenten. Var på klubben idag och fick till lite kommenderingsträning vilket var toppen. Tusen tack Yvonne. En plats med skott fick vi också till och både Frank och Vilja låg hur fint som helst.

Idag fyller den lille gossen fem år, tänk så fort tiden har gått. På söndag fyller lillebror Marcus ett år och på måndag börjar jag jobba, hugaligen.

Hej o hopp!